Att brott kan förhindras och lösas om medborgarnas alla rörelser kan GPS-kartläggas och dokumenteras av ordningsmakten, till exempel på frivillig basis, utan att någon först behöver vara misstänkt innan polisen kan begära ut telefongenererade data, innebär en möjlighet.
Eftersom de mätbara samhällsvinsterna blivit större ju fler som gjort sig frivilligt spårbara, och ju färre som tillhört de (mer misstänkta) icke spårbara, hade de förstnämnda kunnat kompenseras med personliga skattelättnader.
Om man ska bli GPS-spårad, vilket vi via telefonerna blir, ska man bli det hela tiden. Kanske via en fotbojeliknande anordning. Så att man inte bara kan lämna telefonen hemma när man tänkt begå ett grovt brott.
Man skulle kunna börja testa detta på den halva av befolkningen som främst begår grova brott: män.
Personlig integritet* brukar ofta upphöjas och försvaras av till synes passionerade röster. Åtminstone innan någon ”integritetskränkning” ska genomföras. (När de gamla FRA-lagändringarna väl trätt i kraft, blev det desto tystare. Kanske inte var ett så stort problem.)
Att protestera emot övervakning och spridning av (sann) information, till exempel genom att droppa frasen ”1984”, är ett säkert kort för den som vill vara intellektuell fritänkare.
(* Ordet ”integritet” brukar ju även användas som synonym för något helt annat.)
Men det är inte nödvändigtvis de mest debatterande och högljudda som är de mest ansvarsfulla.
Kultursida 