Att man kommer upptäcka skillnader när man jämför en befolkningshalva med den andra, eller olika -delar med varandra, borde vara ungefär lika självklart som svaret på ett plus ett. (Speciellt när det gäller halvorna män och kvinnor – som på många områden försöker och vill vara varandras motsatser.) Att något verkligen skulle vara helt 50-50, är ofta helt osannolikt, rent statistiskt.
Ändå blir spontana reaktioner ofta förvåning. Eller spelad sådan.
Fundamentalistiska auktoriteter inom den sekteristiska rörelsen feminism kanske inte på allvar tror att de kommer uppnå något som ens liknar jämn könsfördelning inom brandkåren – men det är ändå just den extremt mansdominerade branschen som de riktar in sig på – delvis på grund av tumregeln att jämnt är bra och ojämnt är dåligt (och den sorts logik som säger att man ska ta tag i det största ”problemet” först).
Vilket är en tumregel som kanske inte behöver finnas.
(Om du vill förändra social dynamik på brandstationer, gör det själv, om du klarar utbildningen. Utan att skattefinansierade normkritiserare först ska kratta manegen åt dig.)
Kultursida 