Yttrandefriheten varken är eller bör vara ”absolut”. (Men den specifika frasen ”yttrandefrihet” har blivit något som nästan alla säger sig vara för – trots att nästan ingen vill att det ska vara lagligt med exempelvis mordhot – vilket kan sägas visa att det inte är så enkelt som fraserna ”frihet” eller ”fritt” kan ge sken av.)
Att konsekvent lägga till ”under ansvar” omedelbart efter ”yttrandefrihet”, vore mer rimligt. (Eller att helt enkelt beskriva det som att man är emot yttrande-FRIHET, eftersom man inte vill tillåta ALLA former av yttranden. Yttranden absolut, total yttrandefrihet nej.)
Och nya, mer homogena samhällen kan komma att dra nya och fler gränser.
Det skulle till exempel kunna bli mer tillåtet att uttrycka missaktning gentemot en folkgrupp, men mindre tillåtet att prata OM (till skillnad från MED) individer.
Världens mäktigaste man mellan 170120 och 210120 har, med stor hjälp av sociala medier, och på bekostnad av fenomenet sanning, massivt devalverat vikten av ord.
Ett sätt att på bred front försöka återställa den vikten, är att i högre grad ta hjälp av lagstiftning. När en president inte bryr sig om att den uppenbart blir exponerad som en serielögnare, utan snarare vill kommunicera att den gillar makten i att komma undan med att uttala vad som helst av vilken anledning som helst, krävs det mobilisering av ärliga krafter.
Kultursida 